Gott nytt år på er där ute, nu är det den första januari!
Första januari år 2011, ja det låter inte som något speciellt. Men samtidigt så är det speciellt ändå, är det i år som världen kommer gå under? ;) Hah, nej på skämt på sido detta året kommer att bli mycket speciellt. Jag kommer åka till usa och därmed lämnar jag sverige och alla mina vänner, bekanta och kära för 10 månader. Jag kommer även fast det är långt tid så kommer jag att fira nyår i usa nästa gång. Känns lite konstigt, men samtidigt så längtar jag verkligen!
Om fyra dagar är det exakt en månad sedan jag skadade känt och det gör mig ledsen. Har inte tränat på en månad. Vet inte om jag håller på att bli tokig eller om jag försöker att hitta en lösning på mitt problem. Det finns inget jag förlorar på det så varför inte försöka? Jag har tänkt att bli troende, men inte vilken religon som helst utan detta handlar mera om ett levnadssett. Jag talar nämligen om Buddishmen. Jag har inget att förlora att tro på någon övernaturlig kraft som ska kunna hjälpa mig i vardagen, idrotten och vänskapen.
När jag var nere i Malmö under julen fick jag låna en bok utav min mor som jag är helt fast för. Boken heter "Lycka". I boken berättar Dalai Lama om hur man finner lycka. Eller mera sant, han ger en ledvägar som ska kunna hjälpa. Dalai Lama är den heligaste mannen för buddister och han reser runt och har föreläsningar om livet.
Jag har tre nyårs löften som jag ska klara av.
1. Jag ska se till att inte skada mig detta år så att jag hinner tävla i simningen.
2. Jag ska börja med gymnastik.
3. Efter att ha läst boken Lycka, samt på internet så har jag bestämt mig för att till att börja med år 2011 ska jag inte ha sexuellt umgänge med någon. Enligt buddister är det bara en tillfällig lycka och njutning, som försvinner. Jag ska istället söka annat som kommer att hålla i sig i längden.
fredag 31 december 2010
söndag 26 december 2010
America!
Ikväll blir en väldigt bra kväll, den kommer att spenderas på amerikanskt vis. Våra kära grannar Doris och Peter har bjudit över oss på en klassisk amerikansk middag. Det står nämligen Stuffed turkey på menyn. Peter som jag tror är personen som står för maten ikväll kommer att bjuda på fantastiska smakupplevelser. Han är en riktig stjärna när det gäller mat.
Till detta vet jag inte vad som serveras med något gott blir det nog och jag är så glad för de har sagt att de vill bjuda mig på en försmak av USA och det tycker jag är riktigt roligt. En sak som jag uppskattar mycket med en kväll tillsammans med Doris och Peter är att det nästan bara pratas engelska, det hjälper mig att tänka hur det kommer vara de första dagarna när jag väl åker till USA.
Iallafall, nu är det dags att fixa sig inför kvällen för enligt våra vänner ska vi vara där vid 6 så det är ju bara om en timme.
Till detta vet jag inte vad som serveras med något gott blir det nog och jag är så glad för de har sagt att de vill bjuda mig på en försmak av USA och det tycker jag är riktigt roligt. En sak som jag uppskattar mycket med en kväll tillsammans med Doris och Peter är att det nästan bara pratas engelska, det hjälper mig att tänka hur det kommer vara de första dagarna när jag väl åker till USA.
Iallafall, nu är det dags att fixa sig inför kvällen för enligt våra vänner ska vi vara där vid 6 så det är ju bara om en timme.
lördag 25 december 2010
dagen efter dagen
Det är ju dagen efter dagen idag. Julafton var igår och det var en rolig, mysig och mycket trevlig dag och kväll. Det bjöds på mycket god mat och även fina klappar. En utav de skumma klapparna som jag fick var en basker. Fick den utav pappa för han tyckte den var cool, jag är ju inte riktigt säker på att jag tycker detsamma. Alltså baskern i sig är ju snygg, men hallå vilka använder basker idag?
Fick även lite annat smått och jag är nöjd. Trodde jag skulle få en videokamera, men det fick jag tydligen inte, inget bra knä heller för den delen (den önskan som stod högst upp på önskelistan). Det var för exakt på dagen tre veckor sedan skiten hände. Jag trodde och hoppades på att det skulle gå över på några dagar, men så blev det ju inte. Går fortfarande som något som har ett ben längre än det andra. Varje gång jag sätter ner foten gör det ont, varje gång jag tittar på någon sport så gör det ont. Fast den smärtan som kommer från när jag tittar på andra som idrottar sitter ju inte i knät. Den slår till mentalt.
Det är många som säger att det inte är någonting med dessa veckor som jag varit skadad och de veckor som kommer. "Men hallå, det är ju ingenting! Du är snart på fötter igen ju!" Lätta ord som bara tär på mig. Just nu förstår ingen utav er runt omkring mig hur jag känner. Skulle ni ha samma passion för idrott som jag har, samma glöd för att röra på er som jag har och sist men inte minst, ha samma tävlingsinriktning som jag har. Då skulle ni förstå, men det känns inte som om någon har det.
Det är enkelt att säga att det snart blir bra och att jag helt enkelt bara kan vänta. Men jag är trött på att vänta, jag vill idrotta och det nu. Vill tillbaka till simningen jag ska även när jag blir bra börja med gymnastik. Vill pröva något nytt och eftersom jag har sysslat med kampsport så har jag varit vig en gång i livet och det är ingen omöjlighet att bli det igen. Visst i gymnastik är det mycket skador och det är jag medveten om. Fast där har jag däremot personer runt om som vet hur man ska ta hand om skadorna så att det inte blir lika allvarliga.
Tyvärr får detta vänta ett par veckor. skadan ska läkas och musklerna runt om knät måste stärkas. Massor utav balansträning helt enkelt. Då kommer balansbrädan väl till pass.
Tack vare att jag haltar så har jag även börjat få problem med ryggen, fötterna och det andra benet. Så även detta måste fixax till. Mycket stretching och lätt styrka för att fixa till min idag sneda kropp.
Angående USA så har det inte hänt något nytt. Inget förutom att mitt personliga brev har skickats till USA för att de ska kolla och godkänna det. Återkommer mera angående det när det har hänt något nytt!
Fick även lite annat smått och jag är nöjd. Trodde jag skulle få en videokamera, men det fick jag tydligen inte, inget bra knä heller för den delen (den önskan som stod högst upp på önskelistan). Det var för exakt på dagen tre veckor sedan skiten hände. Jag trodde och hoppades på att det skulle gå över på några dagar, men så blev det ju inte. Går fortfarande som något som har ett ben längre än det andra. Varje gång jag sätter ner foten gör det ont, varje gång jag tittar på någon sport så gör det ont. Fast den smärtan som kommer från när jag tittar på andra som idrottar sitter ju inte i knät. Den slår till mentalt.
Det är många som säger att det inte är någonting med dessa veckor som jag varit skadad och de veckor som kommer. "Men hallå, det är ju ingenting! Du är snart på fötter igen ju!" Lätta ord som bara tär på mig. Just nu förstår ingen utav er runt omkring mig hur jag känner. Skulle ni ha samma passion för idrott som jag har, samma glöd för att röra på er som jag har och sist men inte minst, ha samma tävlingsinriktning som jag har. Då skulle ni förstå, men det känns inte som om någon har det.
Det är enkelt att säga att det snart blir bra och att jag helt enkelt bara kan vänta. Men jag är trött på att vänta, jag vill idrotta och det nu. Vill tillbaka till simningen jag ska även när jag blir bra börja med gymnastik. Vill pröva något nytt och eftersom jag har sysslat med kampsport så har jag varit vig en gång i livet och det är ingen omöjlighet att bli det igen. Visst i gymnastik är det mycket skador och det är jag medveten om. Fast där har jag däremot personer runt om som vet hur man ska ta hand om skadorna så att det inte blir lika allvarliga.
Tyvärr får detta vänta ett par veckor. skadan ska läkas och musklerna runt om knät måste stärkas. Massor utav balansträning helt enkelt. Då kommer balansbrädan väl till pass.
Tack vare att jag haltar så har jag även börjat få problem med ryggen, fötterna och det andra benet. Så även detta måste fixax till. Mycket stretching och lätt styrka för att fixa till min idag sneda kropp.
Angående USA så har det inte hänt något nytt. Inget förutom att mitt personliga brev har skickats till USA för att de ska kolla och godkänna det. Återkommer mera angående det när det har hänt något nytt!
torsdag 23 december 2010
Imorgon är det dags för jul
Ja som rubriken lyder så är det jul imorgon. Eller den har ju redan börjat, men just imorgon är det som pricken över i:t. Idag har det hänt något speciellt iallafall i min värld. Det har bakats idag, det har gjorts cheesecake med saffran samt ett recept som jag hittade innan som kallas jultomtefudge och så självkklart har det bakats pepparkakor. Det sistnämnda är fudge som är smaksatta med skumtomtar.
Men det är inte det som är det stora. Jag bestämde mig för att den här julen pröva lite utav julgodiset. Det är inget som jag brukar göra och det är inget som jag kommer fortsätta med. Men jag kände att det var dags, en gång om året på en högtid som jul, ja varför inte?
Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på fudgen, det är för söt, herregud det var som en sockerbomb i munnen. Men de är väldigt fina, får hoppas att det finns något utav julgodiset som jag tycker om. Tror en av anledningarna kan vara till att jag inte ätit något sådant här på ett bra tag och att jag helt enkelt inte är van.
Stämningen är iallafall på topp. Det märks att det är jul, granen är super fin. Ska snart dammsuga bort massa barr som lagts sig under den för att sen placera dit alla julklappar. Självklart kommer jag att klämma lite på dem för att försöka lista ut vad det är för något, det kan jag inte motstå! Fast det ska inte läsas några rim, då blir det inte lika roligt imorgon! Hoppas bara att hundarna inte äter upp dem!
Tyvärr så glömde jag min sladd som jag kan lägga in bilderna från kameran uppe i Södertälje så bilder kommer när jag väl kommit hem dit.
För övrigt så känns mitt knä lite bättre, tror det är för det har blivit ett miljöbyte. Det är skönt, pappa skulle ringa och kolla med läkaren hur det blev med operationen. Vet inte längre när den ska bli av, jag får se hur det blir med att gå ut då. Eftersom jag har svårigheter att gå så får jag helt enkelt se hur mitt nyår firas.
Men det är inte det som är det stora. Jag bestämde mig för att den här julen pröva lite utav julgodiset. Det är inget som jag brukar göra och det är inget som jag kommer fortsätta med. Men jag kände att det var dags, en gång om året på en högtid som jul, ja varför inte?
Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på fudgen, det är för söt, herregud det var som en sockerbomb i munnen. Men de är väldigt fina, får hoppas att det finns något utav julgodiset som jag tycker om. Tror en av anledningarna kan vara till att jag inte ätit något sådant här på ett bra tag och att jag helt enkelt inte är van.
Stämningen är iallafall på topp. Det märks att det är jul, granen är super fin. Ska snart dammsuga bort massa barr som lagts sig under den för att sen placera dit alla julklappar. Självklart kommer jag att klämma lite på dem för att försöka lista ut vad det är för något, det kan jag inte motstå! Fast det ska inte läsas några rim, då blir det inte lika roligt imorgon! Hoppas bara att hundarna inte äter upp dem!
Tyvärr så glömde jag min sladd som jag kan lägga in bilderna från kameran uppe i Södertälje så bilder kommer när jag väl kommit hem dit.
För övrigt så känns mitt knä lite bättre, tror det är för det har blivit ett miljöbyte. Det är skönt, pappa skulle ringa och kolla med läkaren hur det blev med operationen. Vet inte längre när den ska bli av, jag får se hur det blir med att gå ut då. Eftersom jag har svårigheter att gå så får jag helt enkelt se hur mitt nyår firas.
tisdag 21 december 2010
Jaha, "Du kommer säkert vara tillbaka nu redan på tisdag".... pff...
Jaha, då kom jag precis hem från ortopeden. Ska jag säga att jag är glad eller ledsen? Läkaren berättade för mig att som sagt, mitt knä åkte ju ur led. Problemet är nu att när mitt knä åkte så skrapade det upp sår under själva knäskålen. Ledbandet var ju uttöjt, men eftersom det skapats sår under knäskålen så försvarar ju kroppen sig genom att producera brosk. Detta måste tas bort för att det har blivit för mycket.
Det är en sak som är riktigt bra iallafall. Mitt knä verkar ha tur, för nu ska jag under julveckan bli uppringd utav Svenska fotbollslansdagets otroped. Dvs en extrem specialist på just sådana här skador. Vi ska komma överens om en tid som jag sen ska bli opperead på. Tidigast blir det den 29 december, men det är bara om jag har riktigt tur. De ska öppna och kolla i knät, spola rent, plocka bort flisor och annat skit samt så ska de slipa upp sår under knät som senare ska få skapa "läkebrosk".
Efter denna opperation så är det rehabilitering som väntar. Först blir det 2 veckor där jag inte kommer få göra någonting eftersom jag har sår under knäskålen, (passar ju verkligen perfekt med nyår..) sen efter detta så blir det yttligare 4-6 veckors lätt träning för knät så att jag ska mjuka upp leder och allt runt omkring.
Så det beräknas alltså att ta ungefär yttligare nio veckor från idag fören jag ska vara frisk. Så, ska man vara glad och tänka "det kunde varit värre?" eller ska jag bara vara realistisk och tänka som jag gör nu. "Varför i helvete hände det här mig? Varför var det inte bara en liten skitgrej som var över på några dagar?".
Imorgon slutar vi skolan och jag åker ner till Malmö och träffar familjen där. Ska bli riktigt skönt för jag saknar dem verkligen. Blir även skönt att komma bort och byta miljö. Hoppas att det ska ha någon positiv verkan på mitt knä.
Det är en sak som är riktigt bra iallafall. Mitt knä verkar ha tur, för nu ska jag under julveckan bli uppringd utav Svenska fotbollslansdagets otroped. Dvs en extrem specialist på just sådana här skador. Vi ska komma överens om en tid som jag sen ska bli opperead på. Tidigast blir det den 29 december, men det är bara om jag har riktigt tur. De ska öppna och kolla i knät, spola rent, plocka bort flisor och annat skit samt så ska de slipa upp sår under knät som senare ska få skapa "läkebrosk".
Efter denna opperation så är det rehabilitering som väntar. Först blir det 2 veckor där jag inte kommer få göra någonting eftersom jag har sår under knäskålen, (passar ju verkligen perfekt med nyår..) sen efter detta så blir det yttligare 4-6 veckors lätt träning för knät så att jag ska mjuka upp leder och allt runt omkring.
Så det beräknas alltså att ta ungefär yttligare nio veckor från idag fören jag ska vara frisk. Så, ska man vara glad och tänka "det kunde varit värre?" eller ska jag bara vara realistisk och tänka som jag gör nu. "Varför i helvete hände det här mig? Varför var det inte bara en liten skitgrej som var över på några dagar?".
Imorgon slutar vi skolan och jag åker ner till Malmö och träffar familjen där. Ska bli riktigt skönt för jag saknar dem verkligen. Blir även skönt att komma bort och byta miljö. Hoppas att det ska ha någon positiv verkan på mitt knä.
fredag 17 december 2010
Snart är det jul
Hejsan!
Idag är det då en vecka kvar till jul, känns det? Absolut. Har fixat alla klappar som jag ska, behöver bara slå in dem. Har blivit vissa som jag är riktigt nöjd med faktiskt och jag hoppas verkligen att de som blir de nya ägarna blir nöjda med vad det fått. Nu återstår enbart att hitta på lite rimm samt att slå in alla klappar. Det kan ju vara en liten fördel om man nu ska ge bort dem!
Nu har jag snart varit hemma två helger i rad. Det är verkligen inte roligt och jag är sur som en geting. Skrev förrut att det bara var att försöka hålla humöret på topp. Det är mycket lättare sagt än gjort ska jag säga er. Har suttit och funderat lite. Så fort jag blir frisk och hel ska jag träna så fruktansvärt mycket balans för just knän och fötter så att jag aldrig mer kommer kunna skada mig. Det är väldigt underskattat och absolut inte den vanligaste träningen eftersom den inte ger några "synliga" muskler eller så, men ack va viktigt det är!
Imorgon är det tävling och jag tänker inte ens ta mig dit. Jag vägrar att titta på sport på tv. Börjar nästan gråta och känner hur jag bara mår sämre utav att titta på idrott. Det enda som jag inte kan slita mig ifrån är skidåkningen. Det är för roligt att se på.
Pappa har ju också gjort illa sig nu. Så nu är vi två stycken handikappade personer som haltar. Det är hemskt att säga, men jag tycker det är rätt åt honom att han skadade knät. Nu får han äta upp för efter allt han har retat mig för nu när jag är skadad. Han har sagt hela tiden. "Du går ju som Bertil (morfar)" och så skrattar alla, alla utom jag. Jag är så hemskt trött på alla i familjen som driver om att jag är skadad. Bara för att dem är helt jävla kassa inom idrott och inte har någon karriär där så ska det inte tro att jag inte sattsar för det. Så, inte ett enda skämt till om att jag är skadad.
Idag är det då en vecka kvar till jul, känns det? Absolut. Har fixat alla klappar som jag ska, behöver bara slå in dem. Har blivit vissa som jag är riktigt nöjd med faktiskt och jag hoppas verkligen att de som blir de nya ägarna blir nöjda med vad det fått. Nu återstår enbart att hitta på lite rimm samt att slå in alla klappar. Det kan ju vara en liten fördel om man nu ska ge bort dem!
Nu har jag snart varit hemma två helger i rad. Det är verkligen inte roligt och jag är sur som en geting. Skrev förrut att det bara var att försöka hålla humöret på topp. Det är mycket lättare sagt än gjort ska jag säga er. Har suttit och funderat lite. Så fort jag blir frisk och hel ska jag träna så fruktansvärt mycket balans för just knän och fötter så att jag aldrig mer kommer kunna skada mig. Det är väldigt underskattat och absolut inte den vanligaste träningen eftersom den inte ger några "synliga" muskler eller så, men ack va viktigt det är!
Imorgon är det tävling och jag tänker inte ens ta mig dit. Jag vägrar att titta på sport på tv. Börjar nästan gråta och känner hur jag bara mår sämre utav att titta på idrott. Det enda som jag inte kan slita mig ifrån är skidåkningen. Det är för roligt att se på.
Pappa har ju också gjort illa sig nu. Så nu är vi två stycken handikappade personer som haltar. Det är hemskt att säga, men jag tycker det är rätt åt honom att han skadade knät. Nu får han äta upp för efter allt han har retat mig för nu när jag är skadad. Han har sagt hela tiden. "Du går ju som Bertil (morfar)" och så skrattar alla, alla utom jag. Jag är så hemskt trött på alla i familjen som driver om att jag är skadad. Bara för att dem är helt jävla kassa inom idrott och inte har någon karriär där så ska det inte tro att jag inte sattsar för det. Så, inte ett enda skämt till om att jag är skadad.
torsdag 16 december 2010
Resultat
Idag var jag då hos ortopeden här i Södertälje. En trevlig kille som kollade mitt knä och gjorde som ett ultraljud på mitt knä. För er som inte vet använder man även ultraljud när man kollar på fostret i magen på en gravid kvinna! Eftersom mitt knä fortfarande är svullet så betyder ju det att jag har massor utav vätska kvar där i. Efter ungefär 40 minuters vridande och kollande på mitt knä fick vi iallafall beskedet om att det är mitt ledband som är skadat, inte korsbandet tack och lov! Han frågade om jag hade svårt att gå i trappor och då svarade jag att det hade jag, uppåt går bra, men ner för trappor är något jag helst undviker för det gör ont.
När vi tittat lite på ultraljudet som hastigast fick vi se något sånt här. Det är en bit utav knäskålen som tydligen har slagits upp och ligger och trycker på mitt knä. Så förstod jag det som iallafall. Men den snälla ortopeden skrev ett recept till mig för lite starkare grejer. Han sa att det verkade behövas eftersom min svullnad fortfarande var stor. Så nu kör jag på något som kallas "Arcoxia 120mg" och det är starka grejer enligt honom. Komiskt nog används även dessa för personer som drabbats utav gikt och det har jag ju verkligen inte gjort! Gikt är en sjukdsom som man kan få om man äter för mycket kött. Den fungerar som så att du får en del urin (på något konstigt sett) i dina blodådror och ska tydligen göra helt sannslöst ont. Hoppas ingen utav er eller någon annan heller för den delen drabbas utav det.
Iallafall så fick jag en ny tid där jag ska tillbaka till ortopeden och det är nu på tisdag. Då ska han ha fått bilderna från magnetröntgen som jag var tvungen att åka upp och göra i stockholm idag. ´Där ifrån ska han kolla lite extra och sen förhoppningsvis kunna förklara för mig vad det är som hänt, när jag ska vara återställd och hur jag ska göra för att skynda på läkningen.
Det var denna dag det, hoppas att läkningen kommer gå fort. Är trött på den här skiten. Ha det bra!
onsdag 15 december 2010
D-Day
Idag är det då onsdag. Två veckor sedan jag simmade, och snart två veckor sedan jag utövade någon som helst idrott. Är så otroligt trött på att vara handikappad och inte kunna göra det jag älskar mest av allt, att idrotta. Som jag skrev tidigare så skrev jag att om jag kunde simma på onsdag (idag) så skulle jag kunna tävla i helgen. Men som denna dagen kom och jag har mera ont än vad jag haft tidigare. Det suger riktigt mycket just nu och jag är så otroligt frustrerad över allt.
Det är så mycket frågor och "tänk om" frågor i mitt huvud just nu. Som tänk om jag skulle struntat i att åka på träningen efter lovet och varit hemma och gjort något annat? Skulle jag vara fit for fight då? Tänk om jag skulle sprungit på ett annorlunda sett den där träningen? Tänk om det varit tvärtom att jag av misstag råkade springa in i killen som sprang in i mig? Eftersom han är så pass mycket mindre skulle jag förmodligen ha krossat hela hans knä, skilljt det från hans ben? Kan ju säga såhär, även fast jag just nu inte bryr mig. Så var det ju tur i oturen att det var just han som sprang in i mig, låg fart och ingen vikt bakom sig så blev ju skadan minimal.
Iallafall, imorgon ska jag iallafall till ortopeden och kolla just mitt knä, men även min fot. Den mår inte bra. En gammal skada som gör sig påmind när jag inte kan gå som jag ska. Hoppas på att det bara är ledbandet som är lite sliten. Har slagit mig att det kan vara korsbandet som fått stryk, hoppas verkligen inte det för då tar det lång tid. Nej nu får skiten bli bra, för jag mår så jävla dåligt över att inte kunna träna, röra på mig, rent av bara att kunna ta mig någon stans utan att få bita sig i läppen för att det gör ont!
Skrier imorgon vad som sas hos ortopeden. Håller tummarna och hoppas att ni också gör det. Vill inte vara skadad längre.
Det är så mycket frågor och "tänk om" frågor i mitt huvud just nu. Som tänk om jag skulle struntat i att åka på träningen efter lovet och varit hemma och gjort något annat? Skulle jag vara fit for fight då? Tänk om jag skulle sprungit på ett annorlunda sett den där träningen? Tänk om det varit tvärtom att jag av misstag råkade springa in i killen som sprang in i mig? Eftersom han är så pass mycket mindre skulle jag förmodligen ha krossat hela hans knä, skilljt det från hans ben? Kan ju säga såhär, även fast jag just nu inte bryr mig. Så var det ju tur i oturen att det var just han som sprang in i mig, låg fart och ingen vikt bakom sig så blev ju skadan minimal.
Iallafall, imorgon ska jag iallafall till ortopeden och kolla just mitt knä, men även min fot. Den mår inte bra. En gammal skada som gör sig påmind när jag inte kan gå som jag ska. Hoppas på att det bara är ledbandet som är lite sliten. Har slagit mig att det kan vara korsbandet som fått stryk, hoppas verkligen inte det för då tar det lång tid. Nej nu får skiten bli bra, för jag mår så jävla dåligt över att inte kunna träna, röra på mig, rent av bara att kunna ta mig någon stans utan att få bita sig i läppen för att det gör ont!
Skrier imorgon vad som sas hos ortopeden. Håller tummarna och hoppas att ni också gör det. Vill inte vara skadad längre.
söndag 12 december 2010
Dumma mig!
Jag ska ta och göra min naturkunskaps läxa, men jag måste bara göra det här inlägget, att jag var så korkad!
Satt och åt lunch med pappa och han nämde att jag borde rycka upp mig. Jag har varit väldigt nere nu ett tag sedan knät. Sen så sa han även att jag borde fräscha upp mig, städa lite i rummet för att skynda på läkningen. "Det är ju nämligen så att man läker snabbare om man mår bra" - Christer Johansson. Gah, herregud! Att jag glömt det, jag läser ju psykologi i skolan och där tas det ju upp. Jag kan inte förstå att jag missade en sådan lite grej!
Så direkt efter lunchen tog jag mig till duschen, fräschade upp mig rejält! Ställde mig framför spegeln och såg allt skägg, nu ska det bort! tänkte jag. Sen så kom jag på att, nej det ska det inte alls det. Den 24 december ska det bort och inte en dag tidigare. Tog mig ner till rummet. Satte på mig mina rosa byxor, snygg tröja, nya strumpor ja precis allt blev utbytt, inget mera sitta i morgonrock hela dagarna! Sprutade på lite parfym och fixade håret, har nog aldrig känt mig så snygg och fräsch för att plugga! ;)
Gjorde även en annan sak, öppnade fönstret och drog upp persienen (stavning?) och får se att solen skiner, härlig! Efter pluggande ska jag ut och försöka gå ett varv runt kvarteret i det fina vädret. Ska bli skönt att rensa lungorna lite! Så nu är det ändring som gäller, ska jag vara fullt frisk tills på onsdag bör jag hitta på något galet och ha humöret på topp!
lördag 11 december 2010
En vecka kvar.
Ja idag är det då en vecka kvar till tävling. Inte vilken tävling som helst utan preimär simtävling för min del. Jag har så extremt sugen och taggad på att få simma, jag menar det är bara ett KM, men iallafall. Jag var sugen och laddad för att kunna prestera så bra som möjligt! Dessvärre så har jag fortfarande problem med mitt knä efter den där jävla fotbollsträningen. Om jag kunde skulle jag skitit i att åkt dit. Menmen, gjort är gjort och just nu är det inte så mycket jag kan göra. Jag försöker hjälpa inflammationen att försvinna på traven, genom att röra så mycket som möjligt på skiten och pressa i mig Inflammations dämpande tabletter. Att det skulle bli som det blev är ju bara för typsikt och just nu ligger ju inte humöret på topp heller. Tråkigt att familjen få stå ut med en sur Sebastian, men jag är bara så otroligt besviken på skiten.
Men man ska inte ge upp för tidigt. Jag har sagt till mig själv att kan jag simma på onsdag så ska jag tävla. Jag känner att jag behöver onsdag och torsdag i simhallen för att vänja in kroppen. Jag menar jag har inte tränat någonting alls på en vecka och jag har inte simmat på över en och en halv vecka. Så det vore ju klokt att förbereda simmusklerna innan de ska användas.
Håller tummarna för att det ska gå hela vägen.
Men man ska inte ge upp för tidigt. Jag har sagt till mig själv att kan jag simma på onsdag så ska jag tävla. Jag känner att jag behöver onsdag och torsdag i simhallen för att vänja in kroppen. Jag menar jag har inte tränat någonting alls på en vecka och jag har inte simmat på över en och en halv vecka. Så det vore ju klokt att förbereda simmusklerna innan de ska användas.
Håller tummarna för att det ska gå hela vägen.
fredag 10 december 2010
Skadad, fördelar & nackdelar
Som rubriken lyder satt jag bara och tänkte vad det finns för "fördelar" med att vara skadad. Jag menar det kan ju inte bara vara negativt. Så jag satt och gjorde en liten lista i huvudet ochd den såg ut någonting såhär.
Fördelar
*Mera tid för studier
*Du får mera tid att tänka på saker som inte nödvändigtvis har med träning att göra (både för-och nackdel)
Ja det var typ det som jag kom fram till. Så det handlar enbart om mera tid hit och mera tid dit.
Nackdelar
*Du kan först och främst inte träna varesig du vill det eller inte
*Du har seriösa problem med allting, beroende på vart du är skadad kan det handla om svårigheter i allt ifrån att gå upp ur sängen eller att plocka fram mat.
*Det gör ont
*Kan förstöra andra saker som du har planerat
Ja nackdelarna väger över (tur det). Nu ska jag iallafal försöka sova.
Det är ett litet tips som jag ändå kan klämma in. Det är förmodligen inget nytt. Om du har skador så försök att sov så mycket som möjligt, det är under sömnen som kroppen repparear sig själv.
Fördelar
*Mera tid för studier
*Du får mera tid att tänka på saker som inte nödvändigtvis har med träning att göra (både för-och nackdel)
Ja det var typ det som jag kom fram till. Så det handlar enbart om mera tid hit och mera tid dit.
Nackdelar
*Du kan först och främst inte träna varesig du vill det eller inte
*Du har seriösa problem med allting, beroende på vart du är skadad kan det handla om svårigheter i allt ifrån att gå upp ur sängen eller att plocka fram mat.
*Det gör ont
*Kan förstöra andra saker som du har planerat
Ja nackdelarna väger över (tur det). Nu ska jag iallafal försöka sova.
Det är ett litet tips som jag ändå kan klämma in. Det är förmodligen inget nytt. Om du har skador så försök att sov så mycket som möjligt, det är under sömnen som kroppen repparear sig själv.
torsdag 9 december 2010
Key of awsome in my heart!
Underbara parodier!
http://www.youtube.com/watch?v=LWxTGJ3TK1U&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=d7n8GqewJ2M&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=HFepIN0bQAM&feature=fvw
http://www.youtube.com/watch?v=6dNryy5elc8&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=CqDGF0j7vpE&feature=channel
Där har ni några, haha Key of Awsome är helt underbara!
http://www.youtube.com/watch?v=LWxTGJ3TK1U&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=d7n8GqewJ2M&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=HFepIN0bQAM&feature=fvw
http://www.youtube.com/watch?v=6dNryy5elc8&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=CqDGF0j7vpE&feature=channel
Där har ni några, haha Key of Awsome är helt underbara!
Konstiga idéer är det som gör att folk kan lyckas
Imorse när jag satt och åt frukost kom jag att tänka på en sak. Förutom att jag ville "piffa" upp min gröt lite eftersom jag har ätit det rätt länge nu. Jag prövade att hälla i lite vaniljsocker. Fy fasen va gott det blev! Tänker imorgon pröva med kanel och sen i övermorgon blir det väl något annat. Ska helt enkelt pröva mig fram vad jag tycker passar bäst. Så tycker du att din havregrynsgröt börjar bli lite tråkig? Pröva tillsätt ungefär en tsk vaniljsocker. Det blir yummy!
Men men, det var inte det som jag satt och tänkte på. Jag är något som jag själv kommit på, eller det är iallafall vad jag tror. Jag påstår mig själv vara en kroppsperfektionist. Med detta menar jag att jag hela tiden strävar efter att få en perfekt kropp, både för fysik och utseende. Jag fullständigt avgudar bodybuilders, tycker det är bland det häftigaste som finns. Att vara så extremt diciplinerad med kost, träning och ja alltihopa är något som får mig på fall så att säga. Men just nu så håller jag ju på att träna simning och det tycker ju jag är roligt. Vad ska jag välja? Hm, det satt jag och tänkte på och sen kom jag på lösningen! Varför inte pröva båda två? Det har jag aldrig läst eller hört talats om att någon person har kombinerat dessa två. Visst det blir svårt, men jag tänkte såhär.
Utav simningen får jag ju allsidig träning, men mest fokus på RYGG & AXLAR samt MAGE. En simmares rygg och axlar tycker jag är skitsnygga!
Och om jag då med "bodybuildingen" skulle fokusera på resten. Dvs, armar, ben, bröst, nacke ja typ de. Så varför inte? När jag väl börjar tävla i simningen vill jag ju tävla korta disstanser så som 50m fri, 50m fjäril och som högst upp på 100m. Då krävs det mycket explosiva muskler och lite mindre uthålliga. Så.. till själva grejen.. Jag vill inte tävla i bodybuilding, men jag vill tänka som en, men samtidigt kunna tävla i simning. Jag tycker det är genialt, svårt med just eftersom jag inte hört någon annan nämna det så kanske det är något roligt att pröva. Som jag skrivit innan. Man måste träna som ingen annan för att kunna uppnå de bästa resultaten och sticka ut ur mängden. Får se när jag börjar med det, men kanske någon gång efter Jul kanske kan ha 1 januari som ett startskott?
+=
Kanske kan funka?
onsdag 8 december 2010
Mums jag gillar fisk!
Fisk är något som i dagens läge inte är speciellt uppskattat utav någon. Vissa tycker det är super gott, andra tycker det är sådär, men tyvärr är det så att majoriteten tycker illa om fisk. Det pratas mycket om att man bör äta fisk 3 gånger i veckan. Varfär bör man då göra det? Vad för fisk bör man äta om man nu ska äta fisk så pass ofta?
Den vanligaste anledningen till att folk bör äta fisk ofta är för att Omega-3-fettsyrorna som finns i bland annat fet fisk (lax. makrill,sill, ål och strömming) förhindrar mot hjärt- och kärlsjukdomar. Men man måste även vara försiktig, vissa fiskar kan ha större mängder tungmetall i sig som i sin tur kan orsaka just hjärt- och krälsjukdomar. Det är ju visserligen bra att dessa syror förebygger dessa sjukdomar, men det är inte därför jag tar upp det i min lilla blogg.
Förbättrar syresättningen - För oss som utövar konditonsidrotter är det ju en bra fördel om våra röda blodkroppar kan transportera syret till ett par arbetande muskler. Som i sin tur kan använda syret lite bättre än vad det kan i vanliga fall.
Den vanligaste anledningen till att folk bör äta fisk ofta är för att Omega-3-fettsyrorna som finns i bland annat fet fisk (lax. makrill,sill, ål och strömming) förhindrar mot hjärt- och kärlsjukdomar. Men man måste även vara försiktig, vissa fiskar kan ha större mängder tungmetall i sig som i sin tur kan orsaka just hjärt- och krälsjukdomar. Det är ju visserligen bra att dessa syror förebygger dessa sjukdomar, men det är inte därför jag tar upp det i min lilla blogg.
Jag har ju börjat skriva här för att jag tycker det är roligt att skriva av sig samt att dela lite utav kunskaper som jag bessitter. Det är nämligen så att Omega-3-syrorna hjälper till att
stimulera muskeltillväxten. Dvs gör det lättare för musklerna att växa.
Ökar fettförbränningen - För er som vill förlorar de där extra kilorna i fett rekomenderar jag att få i er lite extra omega-3-fetter. Själklart ska det här kombeneras med träning. Det är inte så att bara för att du får i dig dessa fetter kommer dina kilon att rasa, men det kommer kunna hjälpa dig på traven när du väl tränar.
Förbättrar syresättningen - För oss som utövar konditonsidrotter är det ju en bra fördel om våra röda blodkroppar kan transportera syret till ett par arbetande muskler. Som i sin tur kan använda syret lite bättre än vad det kan i vanliga fall.
Minska inflammationer - Det är ju som gjort för mig just nu. Det är nämligen så att inflammationen försvinner snabbare om man har bra mängd omega-3-fetter i kroppen.
Stäreker immunförsvaret - Det säger sig själv. Du kommer att kunna hålla dig friskare. Och det är ju bra, då kan du vara ute och träna mera, gå i plugget vara på jobbet. Då är det skador som tyvärr kan vara i vägen, men du är iallafall inte sjuk! Så du förberett dig för att klara av sjukdomar. Så till er som är sjuka ofta. Ät mera fisk.
Pst. Jag vet att det är helt fel årstid nu, men något som jag verkligen längtar efter är nyfiskad, grillad Abborre. Det är så himla enkelt att göra och jag måste säga något av det godaste som finns. Mhhm! Mums, måste laga någon fiskrätt nu snart som påmminer om just abborren..
måndag 6 december 2010
Måndag 6 december
Som jag skrev i förra inlägget så har jag blivit skadad, igen. Samma knä som alltid (det vänstra) och åter igen går jag på kryckor. Riktigt tråkigt. Svullnaden har blivit ännu större nu och imorgon bär det av till sjukhuset (ska ringa imorgon på morgonen och fixa tid) för att kolla upp det. Visst det gör ont och eftersom det är knät som blivit så stort så kan jag inte göra så mycket. Kan ju knappt röra benet. Det värsta är faktiskt inte att det gör ont, nej det är känslan att man verkligen behöver någon annan som gör saker åt en. Igår vid maten, gick pappa ut och hämtade maten åt mig, båda gångerna, han dukade av och han fixade även min säng. Han fixade till och med batterier till min fjärkontroll till datorn så att jag skulle slippa kliva upp ur sängen när jag kollat klart på filmen. Visst allt detta är väldigt skönt, jag vet att pappa är där för mig och det är jag väldigt tacksam för. Fast samtidigt så blir jag ledsen eftersom jag inte kan göra något utav det han gjorde utan hans hjälp. Bara en sådan grej att jag inte kan gå omkring i huset utan att hålla i mig i alla väggar eller stödja mig på kryckorna.
Att jag inte ens kan öppna den (ursäkta språket) jävla kylen och ta ut någon mat för att jag inte kan böja mig ner och trycka på knappen som öppnar kylen. I vanliga fall ska man ju trycka på den med foten, men eftersom jag inte kan stödja på vänster sida så är det ju uteslutet. Satte mig precis vid datorn och skulle skjuta tillbaka skärmen lite, tror ni inte att en utav mina högtalare ramlar ner på golvet bakom bordet? Det var min huvud högtalar där jag bestämmer ljud och allt annat, det som frusterar mig mest med det är att jag kan se högtalaren, men jag kan inte böja mig ner för att få upp den.
Nåväl, även denna skada kommer att bli bra. Svullnaden kommer att dämpa sig och jag kommer att bli "fit for fight" igen.
Men vad kunde jag gjort för något för att inte få en så stor svullnad?
Jo, jag gjorde några misstag just när det hände och det hoppas jag att ni som läser kan ta nytta av när det väl händer er. Först ch främst när man får en skada, så är det viktigt att man ska försöka stoppa blodflödet som rinner dit och även för att stoppa svullnaden. Det är oftast svullnaden som gör ont. Detta gör man lite olika beroende på vilken kroppsdel man gör illa. För just knät skulle jag så fort det hände kylt ner det. jag skulle bett någon hämta snö (eftersom vi inte har några kylpåsar). Man kyler ner för att dämpa mängden blod som kommer till det skadade området. Där efter skulle jag lagt knät i högläge och lindat in benet riktigt hårt. Det är jätte viktigt att man lindar så fort som möjligt, vi pratar minuter efter att skadan är framme. Man har i det här fallet benet i högläge för att göra det svårare för blodet att ta sig dit. När du har haft på den hårt lindade lindan ska den tas av och man ska linda om det igen. Fast denna gången inte för hårt, mera för att stödja och hålla värme. Gör man allt detta rätt så kan svullnaden gå över på ett par dagar, annars kan man få dras med det i flera veckor.
Detta kunde jag gjort, men det blev inte gjort. Jag själv tänkte inte på det i situationen och folket runt omkring var inte riktigt medvetna om hur de skulle gå tillväga. Inget att klandra någon för. Men jag råder däremot, speciellt tränarna att lära sig sådana här saker. Att alltid ta med sig lindor och ha något man kan kyla med, speciellt i kontaktsporter. Man kan aldrig kunna för mycket om skador när det gäller idrott.
Så vad kan man göra när det hela har hänt och man ska försöka påskynda rehabiliteringen?
Det som är rekomenderat är att försöka vara så aktiv som möjligt. Göra små röreser för att mjuka upp delarna som har blivit lite stela. Det behöver absolut inte vara flera timmar om dagen eller något som du ska bli trött utav. Utan mera några gånger då och då under dagen, gör det jätte ont så ta det försöiktigt i början. Just för knän, fötter och sådant så är, när man kan det riktigt bra att börja med att stå på ett ben. Stå på en balansbräda är också jätte bra för att även här mjuka upp muskler runt om det skadade området som har i uppgift att stabilisera dig och i det här fallet ditt knä.
Hoppas detta var till en liten hjälp. Man vet aldrig när olyckan kan vara framme och man kan aldrig vara nog förberedd.
Att jag inte ens kan öppna den (ursäkta språket) jävla kylen och ta ut någon mat för att jag inte kan böja mig ner och trycka på knappen som öppnar kylen. I vanliga fall ska man ju trycka på den med foten, men eftersom jag inte kan stödja på vänster sida så är det ju uteslutet. Satte mig precis vid datorn och skulle skjuta tillbaka skärmen lite, tror ni inte att en utav mina högtalare ramlar ner på golvet bakom bordet? Det var min huvud högtalar där jag bestämmer ljud och allt annat, det som frusterar mig mest med det är att jag kan se högtalaren, men jag kan inte böja mig ner för att få upp den.
Nåväl, även denna skada kommer att bli bra. Svullnaden kommer att dämpa sig och jag kommer att bli "fit for fight" igen.
Men vad kunde jag gjort för något för att inte få en så stor svullnad?
Jo, jag gjorde några misstag just när det hände och det hoppas jag att ni som läser kan ta nytta av när det väl händer er. Först ch främst när man får en skada, så är det viktigt att man ska försöka stoppa blodflödet som rinner dit och även för att stoppa svullnaden. Det är oftast svullnaden som gör ont. Detta gör man lite olika beroende på vilken kroppsdel man gör illa. För just knät skulle jag så fort det hände kylt ner det. jag skulle bett någon hämta snö (eftersom vi inte har några kylpåsar). Man kyler ner för att dämpa mängden blod som kommer till det skadade området. Där efter skulle jag lagt knät i högläge och lindat in benet riktigt hårt. Det är jätte viktigt att man lindar så fort som möjligt, vi pratar minuter efter att skadan är framme. Man har i det här fallet benet i högläge för att göra det svårare för blodet att ta sig dit. När du har haft på den hårt lindade lindan ska den tas av och man ska linda om det igen. Fast denna gången inte för hårt, mera för att stödja och hålla värme. Gör man allt detta rätt så kan svullnaden gå över på ett par dagar, annars kan man få dras med det i flera veckor.
Detta kunde jag gjort, men det blev inte gjort. Jag själv tänkte inte på det i situationen och folket runt omkring var inte riktigt medvetna om hur de skulle gå tillväga. Inget att klandra någon för. Men jag råder däremot, speciellt tränarna att lära sig sådana här saker. Att alltid ta med sig lindor och ha något man kan kyla med, speciellt i kontaktsporter. Man kan aldrig kunna för mycket om skador när det gäller idrott.
Så vad kan man göra när det hela har hänt och man ska försöka påskynda rehabiliteringen?
Det som är rekomenderat är att försöka vara så aktiv som möjligt. Göra små röreser för att mjuka upp delarna som har blivit lite stela. Det behöver absolut inte vara flera timmar om dagen eller något som du ska bli trött utav. Utan mera några gånger då och då under dagen, gör det jätte ont så ta det försöiktigt i början. Just för knän, fötter och sådant så är, när man kan det riktigt bra att börja med att stå på ett ben. Stå på en balansbräda är också jätte bra för att även här mjuka upp muskler runt om det skadade området som har i uppgift att stabilisera dig och i det här fallet ditt knä.
Hoppas detta var till en liten hjälp. Man vet aldrig när olyckan kan vara framme och man kan aldrig vara nog förberedd.
söndag 5 december 2010
Roliga helgen som slutade åt helvete.
Sitter här nu framför datan och vet inte vad jag tycker och tänker. Helgen har varit super rolig, öppethus på lördagen gick galant, även fast någon tog mina pompoms så jag missade halva mitt cheerleading nummer. Senare på lördagen var man på väg mot Bastmora. Träffade härliga spelare, roliga tränare och en underbar miljö. Vi stack ut och började med något så simpelt att vi skulle springa upp planen där vi skulle träna. Det låter inte så roligt. Att bara springa om och om igen över samma plan för att platta ner snön för att vi senare ska kunna göra våran vanliga träning. Mörkret kom, jag och ett gäng till stack ut för att följa elljus spåret som fanns där. Lättare sagt än gjort vi virrade bort oss rejält. Men vi kom tillbaka och det med ett leende på läpparna.Det serverades god lunch tillagad utav Henke och Johan. Teoripass och sen var det ut och springa igen, misslyckande med att springa i spåret på grund utav att vi inte fick igång lamporna. Vi stack istället ut mot vägen och samtidigt som vi sprang var det hög och vacker sång som ljöd i träkronorna.
Söndagmorgon börjar med väckning utav tränarna med hjälp utav köksredskap och kasstruller. Stanna kvar och pratade med tränarna om lite allt möjligt tills skjutsen kom för att hämta oss. Kom hem, fixade lite skit och sen var det iväg för att träna fotboll igen. Träningen går bra och jag är riktigt glad och nöjd hela vägen, även fast våran tid vart dubbelbokad så vi bara fick ha en halvplan. I slutet utav träningen är det toutchfotboll som gäller. Andra spelet och jag blir skadad, smäll på knät och jag kan inte vara med mera. Samma knä som jag flera gånger om har skadat, jag har börjat fundera. Hur ska jag klara mig i framtiden om jag sabbar mina knän hela tiden? Just knäna är så att om du har skadat dig så är risken mycket större att du skadar dig igen, det liksom slits ut. Så nu när jag kom hem,satte mig vid tv;n och pratade med pappa. Han har helt rätt, vi pratade om hur många träningar jag har tränat och sen hur många gånger jag gjort illa mig och kommit hem hallt. Det blev ungefär vart fjärde träning.
Såhär kan jag inte forsätta. Jag sitter just nu och försöker hålla tårarna tillbaka, inte för att det gör ont utan för att jag inte kommer kunna träna. Fotboll är bland det roligaste sporterna jag prövat på, men eftersom jag blir skadad hela tiden så sabbar det för mina andra idrotter, min fritid och som pappa säger. Det är inte länge kvar tills jag blir invalid helt och då kan jag lika gärna packa ihop och aldrig mera kunna idrotta.
Det här var sista gången jag tränade fotboll. Jag känner att det är inte värt det, jag blir skadad för mycket. Än så länge, visst jag har bara spelat två matcher, men just nu har jag 100% skada. Vem säger att det inte kommer fortsätta så? Och jag är verkligen inte redo för ett liv i rullstol och aldrig mera kunna idrotta på grund utav att jag tränade Amerikansk fotboll som mindre. Idrott är mitt liv och jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt när jag inte kan göra det. Så där av, jag önskar Truckers lycka till. Men ni får klara er utan mig, för det här känner jag att jag är beredd att risker för just Amerikansk fotboll.
Söndagmorgon börjar med väckning utav tränarna med hjälp utav köksredskap och kasstruller. Stanna kvar och pratade med tränarna om lite allt möjligt tills skjutsen kom för att hämta oss. Kom hem, fixade lite skit och sen var det iväg för att träna fotboll igen. Träningen går bra och jag är riktigt glad och nöjd hela vägen, även fast våran tid vart dubbelbokad så vi bara fick ha en halvplan. I slutet utav träningen är det toutchfotboll som gäller. Andra spelet och jag blir skadad, smäll på knät och jag kan inte vara med mera. Samma knä som jag flera gånger om har skadat, jag har börjat fundera. Hur ska jag klara mig i framtiden om jag sabbar mina knän hela tiden? Just knäna är så att om du har skadat dig så är risken mycket större att du skadar dig igen, det liksom slits ut. Så nu när jag kom hem,satte mig vid tv;n och pratade med pappa. Han har helt rätt, vi pratade om hur många träningar jag har tränat och sen hur många gånger jag gjort illa mig och kommit hem hallt. Det blev ungefär vart fjärde träning.
Såhär kan jag inte forsätta. Jag sitter just nu och försöker hålla tårarna tillbaka, inte för att det gör ont utan för att jag inte kommer kunna träna. Fotboll är bland det roligaste sporterna jag prövat på, men eftersom jag blir skadad hela tiden så sabbar det för mina andra idrotter, min fritid och som pappa säger. Det är inte länge kvar tills jag blir invalid helt och då kan jag lika gärna packa ihop och aldrig mera kunna idrotta.
Det här var sista gången jag tränade fotboll. Jag känner att det är inte värt det, jag blir skadad för mycket. Än så länge, visst jag har bara spelat två matcher, men just nu har jag 100% skada. Vem säger att det inte kommer fortsätta så? Och jag är verkligen inte redo för ett liv i rullstol och aldrig mera kunna idrotta på grund utav att jag tränade Amerikansk fotboll som mindre. Idrott är mitt liv och jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt när jag inte kan göra det. Så där av, jag önskar Truckers lycka till. Men ni får klara er utan mig, för det här känner jag att jag är beredd att risker för just Amerikansk fotboll.
fredag 3 december 2010
Dags att tagga till!
Då är det lördag. Öppethus på Vackstanäs. Jag är extremt nervös och just nu har jag en sådan där klump i magen, armar, ben, fingrar ja allt känns bara riktigt tungt. Det är precis en sådan här känsla jag ville ha! Nu är jag taggad, jag är förberedd och jag är så sugen på att bara få köra igång!
-Motionsgympa
-Direkt efter blir det step-up
-Drygt 1 minut på mig att byta om, bli inoljad och ta på mig mina boxningsmitsar
-Boxas som går över till ett litet rollspel
-Kroki (pyttesmå kallingar) improviserad dans.
-Drygt 30 sekunder på mig att byta om för att köra Cheerleading.
Detta står på mitt schema, det här kommer att bli bra och roligt!
Det är även så att jag ska iväg på träningsläger med fobollen. Så det blir inget bloggande fören kanske på söndag kväll då jag kommer sammanfatta hela helgen. Önska mig lycka till!
-Motionsgympa
-Direkt efter blir det step-up
-Drygt 1 minut på mig att byta om, bli inoljad och ta på mig mina boxningsmitsar
-Boxas som går över till ett litet rollspel
-Kroki (pyttesmå kallingar) improviserad dans.
-Drygt 30 sekunder på mig att byta om för att köra Cheerleading.
Detta står på mitt schema, det här kommer att bli bra och roligt!
Det är även så att jag ska iväg på träningsläger med fobollen. Så det blir inget bloggande fören kanske på söndag kväll då jag kommer sammanfatta hela helgen. Önska mig lycka till!
torsdag 2 december 2010
Tjock och glad på grund av det ingen simning idag
Som rubriken lyder så blev det lite sent med maten och tack vare detta så blir det ingen träning för mig. Känner att när jag precis ätit klart efterätten och tittar på klockan och där ser till min förskräckelse att det bara är 30 min kvar tills jag ska ligga i polen att det känns ganska hopplöst. Jaja, det finns inte så mycket jag kan göra åt det, dålig tidsplanerning utav mig.
Kvällens meny stod jag för och det vart riktigt gott. Tyvärr så var det så att recepten jag gick efter visade sig vara lite mera än vad jag tänkte. När det står 4 personer antog jag att det var 4 normalätande personer och inte 4 stycken Sebastian Johansson. Jag blev riktigt mätt och mina stakars småsystrar måste ha blivit ännu mättare, men jag fick iallafall god respons utav familjen så jag är nöjd.
Till förätt vart det en klassisk grön ärtsoppa. Vatten, matlagnings grädde, lök och buljong. Inga svårigheter här inte. Dessvärre är det ju svårt att fotografera inomhus, med ett värdelöst ljus. Samtidigt som man ska försöka få en väldigt god ärtspooa att inte se ut som spya. Den smakade mycket bättre än vad den ser ut här på bilden, det kan jag lova.
Till varmrätt blev det en liten specialare till lasange. Nämligen med spenat och keso röra istället för den där vanliga såsen. Den blev riktigt god och som jag sa till min familj. "Den här lasangen är förmodligen den nyttigaste lasangen ni kommer att äta." Den är väldigt proteinrik och fettsnål, ett bra allternativ ifall du är ute efter just det.
Efter detta och när magen sa att den inte ville ha mera så var det iallafall dags för efterrätt. Jag hade gjort god sorbet. Bär, lite honug och lime. Mhm! Den vart verkligen god, är riktigt nöjd! Dessutom så var det ett väldigt bra tag sedan jag åt något "glassliknande" så det var lite nytt för mig också. Jag skulle ge den här glassen 8-9/10 så god var den!
3 utav 3 bilder som blir för kassa. Usch och fy, men här har ni iallafall en väldigt god "hälsoglass"!
Imorgon är det för övrigt idrott som gäller hela dagen i skolan. Bara massor utav dans och sen så är det dags för basket match under lunchen, satan va taggad jag är! Det är väldigt roligt att köra basketmatch på Vacksta, där har vi riktigt trevligt folk samt ett mycket högt tempo som gör det hela süper! Bara att komma dit någon gång under lunchrasten så får du vara med och spela!
onsdag 1 december 2010
Onsdag den 1 december
Kom precis hem från ett skönt simningspass. Det var inte stenhårt, men långt ifrån ett slappt pass. Nu på senare tiden har det varit som så att det blir mera och mera MEDLYsimning och det är ganska surt. Tycker så fruktansvärt illa om ryggsim eftersom det går så långsamt och jag har inte riktigt fått in det där lilla extra för att det ska bli bra. Men men, det handlar ju om att träna där också. Bara att nöta, nöta och åter igen nöta precis som i alla andra sporter.
"I dont want anything.. I just wanted to see how fast you could get here in case of an emergancy" Hahah gah, skulle blivit galen på ungen!
Det måste man verkligen tänka på i alla sporter, alltid! Det går inte att komma till en ny sport och hoppas på att man är bäst i världen. Visst, vissa har naturbegåvning och kanske har det lite lättare än andra, men det kan man inte leva på. Man MÅSTE nöta extremt mycket, samma sak om och om igen om du vill gå riktigt långt. Träna på ett sätt som ingen annan gör, springa det där extra 10m på sprinter träningen, göra yttligare 5 sit-ups eller armhävningar när de andra har gjort klart. Då kommer du att ha tränat lite extra och i längden bli lite bättre.
Iallafall, ikväll gäller det att skriva en inköpslista tills imorgon. Är ledig från skolan så då passar jag på att sova ut, handla och laga mat och sen så blir det lite plugg när jag känner för det. Imorgon står det en härlig trerätters middag på menyn. Ska även laga en god lunch som kommer ut här på bloggen. Så imorgon blir jag värsta superbloggaren med två inlägg på samma dag, Waho!
Pst. Var har hänt med google? Bilderna är ju helt konstigt nu.
"I dont want anything.. I just wanted to see how fast you could get here in case of an emergancy" Hahah gah, skulle blivit galen på ungen!
Det måste man verkligen tänka på i alla sporter, alltid! Det går inte att komma till en ny sport och hoppas på att man är bäst i världen. Visst, vissa har naturbegåvning och kanske har det lite lättare än andra, men det kan man inte leva på. Man MÅSTE nöta extremt mycket, samma sak om och om igen om du vill gå riktigt långt. Träna på ett sätt som ingen annan gör, springa det där extra 10m på sprinter träningen, göra yttligare 5 sit-ups eller armhävningar när de andra har gjort klart. Då kommer du att ha tränat lite extra och i längden bli lite bättre.
Iallafall, ikväll gäller det att skriva en inköpslista tills imorgon. Är ledig från skolan så då passar jag på att sova ut, handla och laga mat och sen så blir det lite plugg när jag känner för det. Imorgon står det en härlig trerätters middag på menyn. Ska även laga en god lunch som kommer ut här på bloggen. Så imorgon blir jag värsta superbloggaren med två inlägg på samma dag, Waho!
Pst. Var har hänt med google? Bilderna är ju helt konstigt nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)